Kategoriarkiv: Funderingar
The secret river of health
Skriven den 24 januari 2023 av Cecilia Smeby
Ni som har träffat mig vet att jag brukar prata om att det är viktigt att kroppens lymftransport fungerar och att stagnation gör oss sjuka. Jag brukar säga att jag vill att mina celler ska ha fint badvatten.
Just nu läser jag en bok, ’Lymph & Longevity The Untapped Secret to Health’ som är skriven av hjärtkirurgen Dr. Gerald M Lemole. Det är verkligen inspirerande att ta del av hans beskrivning hur ett bra lymfflöde påverkar vår hälsa och minskar risken för kroniska inflammationer, sjukdomar och vilken betydelse det har för vårt hjärta. Lymfsystemet består av vävnad, organ, vätska och kärl och det har kontakt med alla andra organ i kroppen och i boken kallas det ’The secret river of health’.
Jag ser framemot att läsa vidare och kommer dela med mig av information och kunskap.
Som att plocka svamp…
Skriven den 17 november 2022 av Cecilia Smeby
När jag för några dagar sedan var i skogen för att plocka kantareller slog det mig att svampplockning kan liknas vid det man kallar mindfulness. Det blev så uppenbart när jag tittade en bra bit bort från där jag befann mig och tänkte att DÄR borta finns det nog riktigt stora kantareller och höll på att missa de ståtliga svampar som fanns precis vid mina fötter.
Jag tänker att det nog är ett ganska vanligt fenomen även när man inte plockar svamp, man skådar i fjärran efter det som är större, vackrare, bättre… och så missar man guldkornen man har omkring sig.
Som dom sjöng i Fem myror är fler än fyra elefanter: ”Där är där man inte är. Här är här där man är”.
Härvaro. Närvaro.
Kvalité, engagemang och kompetens
Skriven den 15 november 2022 av Cecilia Smeby
För någon månad sedan hade jag problem med min massagebänk, min trotjänare. När jag för mer än 20 år sedan bestämde mig för att köpa en bänk av märket Tarsus var det för att jag hade hört att det var ett märke som stod för god kvalité och att det fanns möjlighet att byta ut de delar som slits.
Eftersom jag har jobbat många år har jag förstås vid behov bytt ut det som blivit nött, såsom huvudstöd och armstöd, men problemet jag nu hade var av en annan karaktär och jag ställde in mig på att det nog nu var dags byta ut min bänk. Jag kontaktade Tarsus och beskrev mitt problem, att bänken verkade trött, hade svårt att orka hissa upp och att jag förstod att man kanske inte kan begära att den ska hålla hur länge som helst.
Den respons jag fick gjorde mig väldigt glad och jag upplevde att det verkligen fanns en vilja att lösa mitt problem. Det är egentligen ingen konstig sak att skaffa fram reservdelar men i det här fallet har det gått mer än 20 år sedan min bänk tillverkades och det var lite knepigt att hitta grejer som skulle vara kompatibla. Efter en del mejlande fram och tillbaka och engagemang från min kontaktperson hos Tarsus löstes problemet och nu tror jag nog att min bänk kommer fungera resten av mitt arbetsliv.
Även om det hade slutat med att jag blivit tvungen att köpa en ny bänk så hade jag ändå fått uppleva deras engagemang och ansträngning för att hitta bästa lösningen.
När jag tänker på min egen verksamhet dyker de där orden upp igen: Kvalité. Engagemang. Kompetens.
Då och då får jag frågan hur jag benämner de som bokar tid hos mig, om jag säger ”kunder”, ”klienter” eller ”patienter”. Jag har alltid haft lite svårt att svara på den där frågan för oavsett ordval skulle det innebära att jag betraktar de som kommer som en grupp. Jag ser alla som unika individer, var och en med sin egen anledning att boka lymfmassage hos mig och varje behandling är individanpassad för att resultatet ska bli så bra som möjligt för var och en.
Värdet av rörelse i alla lägen
Skriven den 10 november 2022 av Cecilia Smeby
Som medlem i Kroppsterapeuternas Yrkesförbund får jag några gånger per år tidningen Kroppsterapeuten. I det senaste numret står det om en ny bok, ’Cancerkampen – boosta dig med fysisk aktivietet’ som är skriven av läkaren Anders Södergård, som vid 25 års ålder drabbades av en elakartad hjärntumör.
Här är ett klipp ur boken som finns på Bonnier Fakta:
”När pulsen stiger
ökar alltså kroppens egen reparationsfunktion.
Kroppens eget immunförsvar stärks
också av fysisk aktivitet, och det spelar
en central roll i kroppens kamp mot cancerceller. Ett träningspass ger både ökad
produktion och aktivering av så kallade
Natural Killer-celler, eller NK-celler, som
är en del av vårt immunförsvar. Även andra immunceller ökar i antal och effektiviseras. Tillsammans med NK-cellerna
är de viktiga för att identifiera och döda
potentiella cancerceller.
Den som behandlas med cellgifter eller andra immunhämmande mediciner
får ett nedsatt immunförsvar, vilket
innebär att risken för att drabbas av infektioner ökar. Även här är NK-cellerna
centrala, vilket alltså innebär att fysisk
aktivitet minskar risken att drabbas av
infektioner under behandlingen. Risken
för blodproppar kan öka vid cancerbehandling och även det kan motverkas
genom motion, då fysisk aktivitet gör
blodplättarna mindre klibbiga och sårläkning underlättas. Att hantera smärta
blir också lättare.
Listan med positiva effekter av fysisk
aktivitet är lång, men bland det viktigaste
är att den som håller sig fysiskt aktiv oftare upplever en högre livskvalitet.
– Fatigue, den trötthet som är vanlig
i samband med cancer, är fruktansvärt
handikappande, så allt som kan lindra
den är viktigt för livskvaliteten.”
En sak som är bra att tänka på, speciellt om man av en eller annan anledning har lite trög lymftransport i sin kropp, är att göra lite extra egenvård efter en pulshöjande aktivitet. När pulsen stiger slår hjärtat kraftigare och snabbare och det blir då mer lymfvätska som ska transporteras och då kan det vara bra att hjälpa till lite, så känns kroppen lättare. Gör gärna några änglavingar även innan den pulshöjande aktiviteten.

Inspirerande att läsa och jag kommer införskaffa boken. Jag känner mig nu ytterligare motiverad att motionera. Motion, på engelska motion = rörelse, kan vara så mycket, till exempel en härlig promenad i skogen.
Så vackert!
Skriven den 17 oktober 2022 av Cecilia Smeby
Visst är det väl en ovanligt vacker oktober i år. När jag tittar ut genom ett av fönstren i mitt behandlingsrum, behandlingshus, är det just nu det här jag ser. Så vackert och fridfullt! Kan man bli berusad av vackerhet?!
Hursomhelst så känns det härligt att se det som är och lägga märke till förändringarna.
Det lilla huset som sedan februari 2021 är min underbara arbetsplats har två smala, höga fönster som sitter på en höjd så att ingen kan se in (inte för att det någonsin är någon utanför, men ändå) men när man tittar ut ser man träden och himlen och fastän jag har haft möjlighet att se dessa träd under mer än 30 år (eftersom jag bor i huset bredvid) så är det som om jag nu ser dom på ett helt nytt sätt.
Jag är så glad att kunna erbjuda behandlingar i denna underbara miljö. Varmt välkommen!
Och ja, jag vet, this too shall pass. Jag minns dock från förra året att det var ganska häftigt att se hur aspens löv såg ut att tävla om vem som kunde komma först till marken. Allting har sin charm.
This too shall pass
Skriven den 12 oktober 2022 av Cecilia Smeby
”This too shall pass” är ett gammalt persiskt ordspråk som har översatts till många språk. Det är en reflektion över att ingenting varar för evigt.
Bra stunder. Dåliga stunder.
This too shall pass.
Ibland kan det kanske vara bra att påminna sig om detta och kanske blir det då lite lättare att vara mera här och nu, att vara mindful.
Symboliken påminner om betydelsen av körsbärsblommans blomning i den japanska kulturen, där blomningens olika skeden påminner om livets förgänglighet.
(Just nu, när jag skriver det här, är jag vid gott mod, himlen är blå och luften höstklar, solen skiner på björkarnas löv som skimrar likt guld. This too shall pass – vi vet hur det brukar vara i november.)
Var god tag plats :)
Skriven den 17 september 2022 av Cecilia Smeby
Vårt mående påverkar vår hållning.
Vår hållning påverkar vårt mående.
Vår hållning och vårt mående påverkar vår andning.
Att andas är förstås livsavgörande men andningen har också stor betydelse för hur mer eller mindre effektivt vårt lymfsystem transporterar överskottsvätska, slaggprodukter, döda celler, bakterier, fettmolekyler med mera.
Om man av en eller annan anledning försöker att endast ta det utrymme man absolut behöver innebär det att man gör sig mindre än man är genom att sjunka ihop lite och låta axlarna falla framåt. När man sitter eller står på det viset blir andningen negativt påverkad eftersom bröstkorgen då får svårare att utvidgas vid inandning och diafragmans växelvisa rörelse försämras. Om man jämför människokroppen med en båt så fungerar diafragman som kroppens huvudsakliga ”länspump”. Dess rörelse upp och ner när vi andas ser till att lymftransporten håller ett bra tempo och att det inte blir stockningar i ”avloppssystemet”.
När man pratar om lymfmassage, manuellt lymfdränage, brukar man även prata om det som kallas egenvård. Med egenvård menas det man själv kan göra för att öka takten på lymftransporten och hur man kan införliva ”lymftänket” i de rutiner som man redan har. Om man ger sig själv möjlighet att andas på ett bra sätt får man ganska mycket på köpet, då kan diafragman röra sig upp och ner som den ska och då fungerar lymftransporten bättre.
När det gäller hur man andas finns mycket att läsa på sidan om Medveten andning.
Alltså:
VAR GOD TAG PLATS! 🙂
Vi alla har rätt till utrymme, att räta på oss, ha ”breda axlar”, att kunna andas ordentligt. Kom ihåg att slappna av i magen. 🙂
Take your time
Skriven den 1 juli 2022 av Cecilia Smeby
Jag har skrivit flera inlägg om det här med tid tidigare och kanske är det inte så konstigt att det är ett ständigt återkommande ämne, tid är det vi har och livet är ju hur vi spenderar vår tid.
Det är många faktorer som påverkar vad vi gör med den tid vi har och de flesta av oss upplever nog att det emellanåt är svårt att få tiden att räcka till.
För en tid sedan läste jag en bok som heter ’Wiser’ av Dilip Jeste och Scott Lafee. Jag har tänkt att när jag får tid (!) gå tillbaka och läsa om vissa delar men för stunden är det ett citat som har fastnat och som jag vill dela med mig av. Här kommer det, skrivet av poeten Carl Sandburg:
”A man, or woman, must find time for himself. Time is what ve spend our lives with. If we are not careful we find others spending it for us….It is necessary now and then for a man to go away by himself and experience loneliness; to sit on a rock in the forest and to ask himself, ”Who am I, and where have I been, and where am I going?”…If one is not careful, one allows diversions to take up one’s time-the stuff of life.”
För den som är intresserad kan jag tillägga att Carl Sandburg föddes i USA 1878 och att hans föräldrar var från Östergötland. Carl Sandburg tilldelades Pulitzerpriset två gånger (1940 och 1951). 1959 besökte han Sverige och tilldelade då medaljen Litteris et Artibus. Han dog 1967.
Också en upplevelse
Skriven den 17 maj 2022 av Cecilia Smeby
Sommaren närmar sig med stormsteg vilket kan föra tankarna till semesterplanering. Jag tänker på det här med upplevelser och förväntningar och hur viktigt det kan kännas att det blir som man har tänkt sig, att det blir lyckat.
Själv brukar jag påminna mig om det som en av sonens seglarkompisar sa en gång.
Solen gassade och himlen var blå när jag stod på kajen på Öckerö och hon, seglarkompisen som även var seglingsinstruktör, stod på segelfartygets däck och pratade så varmt om vuxenseglingen som man kunde boka in sig på.
Lite frestad sa jag att jag förstod att det skulle vara underbart att segla när vädret är strålande men tänk om det blev ruskväder med stormvindar och ösregn…
Leende tittade hon på mig med ögon som även dom log och svarade med övertygelse och entusiasm:
– ”Då blir ju det också en upplevelse”.
Det är något befriande i att tänka så – går det lite åt skogen så är ju det också en upplevelse.
Fungerar i många lägen.
En del av det stora hela
Skriven den 17 maj 2022 av Cecilia Smeby
Jag har ett underbart jobb där jag har förmånen att träffa många fina människor och ibland får jag ta del av någons klokskap. En fantastisk kvinna, lite äldre, en bit över 80, och jag pratade lite om vad meningen med livet är och hon sa ungefär så här:
Man kan inte riktigt prata om meningen med livet, vi är en del av det stora hela.
Jag tittar nu på ekorren i trädet utanför fönstret och tänker att kurre är en del av det stora hela, precis som jag, som du, som alla andra. Som humlorna, bina, fjärilarna.
På något vis tycker jag att det är en härlig tanke – det känns bra att vara en del av det stora hela. Man är som sagt en del av det stora hela och samtidigt är man bara en liten, liten, liten del. Precis som den lilla skogsviolen.