Kategoriarkiv: Personligt

Beröring gör skillnad

Skriven den 19 februari 2020 av Cecilia Smeby

Jag har själv upplevt beröringens kraft. Det här var ganska många år sedan nu, två läkarstudenter skulle ta en biopsi på en hudförändring. Den ena studenten skulle lägga bedövningen och den andra skulle ta vävnadsprovet. Bredvid stod deras handledare och övervakade och guidade.
Jag kände mig ovanligt lugn och låg stadigt på britsen medan bedövningen lades. När biopsin skulle tas visade det sig att bedövningen hade lagts för djupt och därför saknade effekt. En ny bedövning skulle läggas och jag som är en riktig mes när det gäller sjukvård blev väldigt stressad och började känna samma symptom som vid vanlig blodprovstagning – ökad puls, kallsvett och lite illamående. Handledaren måste ha sett min reaktion och utan att säga något la han sin hand på min arm och det var så häftigt att känna förändringen. Hans hand på min arm fick mig att känna mig trygg, han signalerade på detta vis att han såg mig och hade koll.

Det jag upplevde var ju en helt naturlig reaktion på beröring eftersom beröring frisätter oxytocin som i sin tur startar en lugn- och ro-reaktion, men det var i stunden fantastiskt att så lite kunde göra så mycket.
Jag har skrivit flera inlägg tidigare om beröringens betydelse och oxytocin. Klicka på länkarna om du vill läsa.

http://www.ceciliasmeby.se/beroringens-betydelse/
http://www.ceciliasmeby.se/massage-vid-rehabilitering/
http://www.ceciliasmeby.se/oxytocin/

För en tid sedan tittade jag på en Ted talk-föreläsning med Abraham Verghese. Han är läkare och berättar om hur stor skillnad det kan göra när en läkare gör en fysisk undersökning av patienten.

Som så många andra gånger tänker jag att jag själv är lyckligt lottad som har ett jobb där jag träffar många fina människor och där jag får vara med och göra skillnad.

Headspace

Skriven den 17 februari 2020 av Cecilia Smeby

Det har gått många månader sedan en kvinna hade vänligheten att tipsa mig om Headspace. Stort tack! Efter att ha testat denna meditations- och mindfulnessapp  upplever jag att jag på ett enkelt och lättillgängligt sätt kan träna mig i att vara här och nu. Även om jag väljer en session på endast fem minuter känner jag tydligt hur både kropp och knopp slappnar av och hänger bättre ihop.

Det har hänt att jag just innan en meditation har övervägt att ta på mig en tröja, för att jag har varit lite frusen, men sedan av bekvämlighet/lathet inte gjort det. Jag tycker att det är fascinerande hur jag efter en stunds stillasittande  meditation (guidad via appen i min telefon) blir alldeles varm i kroppen och behovet av en extra tröja är som bortblåst. Tänk vilken kraft vi har inom oss och så lätt det är att låta den förbli outnyttjad.

Innan jag började med Headspace hade jag vid ett fåtal tillfällen testat mindfulness och meditation. Jag tyckte att det var svårt, var osäker på om jag gjorde rätt och så vidare. Headspace innehåller många väldigt charmiga animationer, ungefär en minut långa, som inspirerar, instruerar och får mig att le.

Headspace är en app som är lämplig att ha på sin telefon och om du klickar här kommer du till Headspace, där hittar du mer information.

I höstas hade jag en alldeles speciell upplevelse och jag tror att stunderna med Headspace kan ha bidragit till den starka känslan av närvaro.

Det var en blek dag i början av oktober. Vädret var mulet och jag var klädd för en lång promenad.
Från skogsstigen vek jag in på en annan, mindre, stig som ledde ner till en stenig liten strand.
Där, i kanten av stranden, stod en brassestol.
Kvarglömd?
Lämnad?

Efter viss tvekan satte jag mig i stolen, fötterna i marken, som beredd att snabbt ställa mig upp om stolens ägare skulle komma. Efter en stund sträckte jag ut mina ben och tog liksom ordentlig plats i stolen. Jag blundade och hörde vågornas skvalp mot stranden medan det fina duggregnets små, små dimlika droppar landade i mitt ansikte.
Det var fantastiskt, det kändes som om det var första gången jag verkligen var på en strand, som om det var första gången jag var vid vattnet, som om det var första gången jag kände duggregn.
Jag vet inte hur länge jag satt där men när jag så småningom tog mig upp ur stolen kände jag en enorm tacksamhet.

Utöver tacksamhet kände jag mig upprymd och väldigt lycklig vilket fick mig att till fullo njuta av min fortsatta promenad och min lediga dag.

Ibland går jag dit, får frid, känner närvaro och njuter, men ingen gång blir som den där allra första gången.